Etiketter
ättestupa, ättestupor, Brängen, Jönköpings, Kölingared, Kylingared, Kyllingared, Mullsjö, Redvägs, soydüşkünyar, Ulricehamns, Valshalla, Valshallaberget, Världens ände, Västergötland
”Denna ättestupa, ock kallad Werldens ände, utgöres af en ned i sjön Brängen lodrätt stupande bergvägg, som sedan under vatten i samma läge fortsättes till flera famnars djup. Den skall vara större och bråddjupare än ättestupan vid Gullhammar i Götened pastorat, som omtalas i Rolf Götrikssons saga. Med anledning af en stor sten, kallad Predikostolen, som ligger ofvanom bergväggen och är utan stege nästan obestiglig, skulle kunna förmodas, att stället varit begagnadt af christendomens förkunnare, som utvalde dylika höga platser, för att bättre kunna höras af folket; dylika stenar med lika namn förekomma flerestädes i landet. Qvarlefvor af vidskepelse saknas här lika litet som annorstädes, och flera berättelser om troll vid Walshall äro ännu gängse bland menige man. ”
(Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Fjerde Bandet. I. J. K. L / 1859-1870 / s. 294)
”En dylik ättestupa förekommer på berget Valhall vid sjön Strängen i Kylingareds socken i Vestergötland.”
(Samlada Skrifter, Erik Gustaf Geijers, Femte Bandet, Land och Folk från Hedniska Tiden, Stockholm 1873, s. 89)
”Valshallaberget i Kölingared, Redvägs härad: »Vid gården Valshalla med en ‘ättestupa’», SOÄ X, 281. Namnet Walshall är belagt redan från 1480-talet, se anf. a. s. 162, vidare nedan. Berget kallas även Världens ände hos Lindskog och Tuneld samt Hist.- geograf. o. stat. Lexikon (1859-70). Lindskog omnämner även ättestupan, Beskrifning s. 245, liksom Rietz s. 789. Ljungström Redvågs härad s. 33 beskriver den på följande sätt: »Denna Ättestupa utgöres av en ned i sjön Brängen lodrätt stupande bergvägg, som sedan under Vatten i samma läge fortsättes till flera famnars djup. – Men även härvidlag fordras en granskning. Bergväggen är icke så hög att för den, som utför denna hoppar i sjön, döden kan följa genom slag emot vattnet, som eljest någon gång kunnat ske; och att våra fäder i hednatiden med flit och frivilligt begagnat våta vägen att komma till Wallhall, är mig åtminstone obekant. – Sägnen är emellertid, att detta varit en ättestupa, och att gården Walshall har sitt namn av dess betydelse och ändamål»”
(”Valhall och ättestupa i västgötsk tradition” av Johan Götlind, s. 77 / Folkloristiska Studier och Samlingar 2 / Folkminnes-Studier tillägnade hilding celander den 17 juli 1926)
På karta: ”Ättestupor i Västergötland”
(”Valhall och ättestupa i västgötsk tradition” av Johan Götlind, s. 75 / Folkloristiska Studier och Samlingar 2 / Folkminnes-Studier tillägnade hilding celander den 17 juli 1926)
”Valshalla i Kölingareds sn., Redvägs hd., Västergötland
Ättestupan på berget Valhall vid sjön Stängen omtalas för första gången i litteraturen av Geijer (1832 s. 115). Några årtionden senare omnämns den också av Claes Joh. Ljungström (1864 s. 33), som dock uttrycker sin förvåning över att stupet är så lågt att de som hoppar utför den och landar i sjön vid dess fot knappast skulle slå ihjäl sig av fallet. Han understryker dock att det var en ättestupa enligt traditionen. Ättestupan på Valhall omtalas också av Rietz (1867 s. 789) och av Götlind (1926 s. 77 f.). Den omnämns även av Ellekilde (1951 s. 473), som dessutom berättar att liken från dem som hoppat utför stupet tvättades i sjön vid ättestupans fot.
Det berg som hette Valhall och enligt traditionen hade en ättestupa, tycks dock ha fått sitt namn av att berget var en plats för vakthållning. Invid stupet ligger en gård som redan finns omnämnd under 1480-talet. Då kallas den Walshalth, Waltzhaldh, Walshal och Walsal. År 1581 benämns den Wardzhall, 1582 Wardzal, 1605 Wårdzhall, o.s.v. Namnet torde vara en dialektal form (med kakuminalt l för rd, som i t.ex. gål ’gård’, jol ’jord’, o.s.v.) av det fsv. vardh[s]-hald ’vakthållning’ eller vardhshal ’berg där man håller vakt’. (SOÄ X, 1908 s. 162, 281; Lundahl SOÄ I, 1948 s. 48). Associationen till Odins Valhall är således sekundär.”
(Krigarna i Odins sal: dödsföreställningar och krigarkult i fornnordisk religion, Andreas Nordberg, Stockholm 2004, s. 26-27, [PDF])
Listan 