Solberget på karta 1697

Utsnitt från karta över Växjö ritad 1697. Den visar hur förhållandena var 1741 då Linné besökte Solberget. På kartan är gränsen för Hovs by, senare i landsförsamligen, förtydligad med röd färg.

(länken som varit ogiltigt efter att jag tog text och karta)

”På östra sidan af berget var en ättestupa. dödsprång kallad”

(Carl von Linnés Ölandska Resa, Förrättad 1741, Stockholm 1907, s.34)

”Hofs-Lund, Norr om Staden, är med högstammige löftran, i sinnerhet Ek och Bok, hårligen beprydd; midt i lunden är en kulle, såsom en Ätteplats. På denna sidan ligger ock Solberget, hwarpå är en Ättestupa, kallad Dödssprång.”

(Inledning til Geographien öfver Sweriges Rike, Författad af Eric Tuneld, Fjerde Uplagan, 1762, s. 210)

”In der Nähe von Wexiö liegt, gar anmuthig, der Gesundbrunnen Ewedal, wo aber nur Eine Saison gehalten wird. Nördlich von der Stadt trifft man die jähe Ättestupa Solberget.”

(Reise durch Schweden, Norwegen, Lappland, Finnland, Friedrich Wilhelm von Schubert, 3 Haut, Leipzig 1824, s. 381-382)

”Man satte sig på öfre branten och åkte utföre med blixtens fart. Man bör icke mycket förundra sig öfver detta nöje, då man vet, att ännu på 1720-talet och äfveu i sednare tider sjelfva Petersburgska hofvet och de Kejserliga personerna för en dylik åkning inrättat en sådan stupa af träd, der de åkte utföre på kälkar i rännor, smorda med såpa. Jag minnes noga, att detta nöje söktes och har flera gånger gjort försöket. Man borde noga hålla kroppen i jemvigt. Men äfven de smärre gossarna kände manövren och det hände aldrig, att någon skadade sig, ännu mindre utför denna ättestupa for till Walhall. Detta nöje aflades i den mån svärtade skinnbyxor kommo i gång.”

(Hågkomster från Hembygden och Skolan af Sam Ödmann, Upsala 1830, s. 59)

Wieselgren i Ny Smålands beskrivning 1846.

Solberget uppgives av en enhällig sägen som en ättestupa. Den kallas Dödspringet. Liksom från Tarpeiska klippan i Rom nedstörtade man även missdådare därifrån. Offren ansågs ofta oskyldiga. En sägen om nerrullad spiketunna har släktskap med visan om liten Karin. De nedanför uppvuxna träden ha uppskjutit ur de nedstörtades hjärtan. Maden nedanför heter Konungsmaden.
På berget är en offerkälla, däri väl pengar finnas, men tages ej: ”ty då får tagaren den plåga, som offraren miste”.

(länken som varit ogiltigt efter att jag tog text)

Solberget på karta 1850

Utsnitt från karta för laga skiftet av Hovs by 1850. Den visar hur förhållandena var 1870 då Svenska Fornminnesföreningen hade årsmöte i Växjö och besökte Solberget.

(länken som varit ogiltigt efter att jag tog text och karta)

”We now return, stopping near the town to visit a tea-garden -once called Solberg- where, in a hanging wood, walks are cut out, and swinging benches placed for beer-drinkers; stepping on, we look over the rock’s brow. -Set beer and pipes aside, this is an Ättestupa. the same as Walhall, from which old Småland heroes -more reasonable far than fossil admirals and generals now-a-days, who won’t retire – cast their worn-out worthless bodies into Odin’s Isle.”

(One year in Sweden, including a visit to the Isle of Götland, by Horace Marryat, London 1862, s. 383)

”Afven af de hos Procopius omtalade råa och blodiga mennisko-offren förekomma spår, åtminstone i den form, der de gamla Jättarne offrade sig sjelfva åt Oden, genom att störta sig utför branta berg. Nära Hof, på Solberget vid Wexiö, finnes en sådan forntida ättestupa, som hos folket ännu får namn af döda-spring (= döds-språnget).

(Wärend och Wirdarne, Ett försök i Svensk Ethnologi, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, Första Delen, Stockholm, 1863 / Stockholm, 1921, s. 97)

”§ 29. Af dessa heliga källor känna .vi i Wärend hufvudsakligen följande: 
i Kinnevalds härad: i gamla Hvembo Lund, en helig källa; vid Odenslanda by, Sifferstad källa, förmodligen uppkallad efter S. Sigfrid eller Siffre; vid östra Thorsås, Thorsa källa och Åsa källa; vid Ingelstad, Uggle källa (ungefär ¼ mil ifrån byn); vid Wexiö, på Solberget ofvanför ättestupan, en offerkälla; …”

(Wärend och Wirdarne, Ett försök i Svensk Ethnologi, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, Första Delen, Stockholm, 1863 / Stockholm, 1921, s. 100)

”Solberget vid Hof, norr om staden, uppgifves af sägnen såsom en gammal ättestupa; den kallas »Döds-springet». Missdådare störtades äfven utför klippan; också återfinner man sägnen om en nedrullad spiktunna, påminnande om liten Karins visa. De träd, som växa nedanför, hafva uppvuxit ur de nedstörtades hjertan. På samma berg finnes  en offerkälla.”

(Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö, Stockholm 1866, s. 325)

Vattentornet byggdes 1887. Staden bör ha köpt marken av Paul Solbeck 1885-86. När det byggdes bör flera hundra kvm av bergstoppen plansprängts. Uppfyllnade med jord gjordes runt byggplatsen och som tillfartsväg. Avrinningsförhållandena från bergstoppen förändrades radikalt.

Vykort från Geocache/ Solberget

”Åtskilliga av de branter, som kallas ättestupor, ha kanske bara på grund av sitt utseende kommit att i sen tid kallas med detta namn. Ättestupan på Solberget i Växjö stad är däremot sannolikt äkta. Traditionen härom är gammal. Därtill kommer, att Växjö ligger vid en urgammal kultplats och Solberget, som bildar ovanstående ättestupa, har på en annan sluttning en hällristning med ett gammalt soltecken. Foto P. G. Vejde.”

(Svenska folket genom tiderna, 1 / Sveriges förhistoriska bebyggelse, Vårt lands kulturhistoria i skildringar och bilder , Ewert Wrangel, Arvid Gierow, Bror Hjalmar Olsson, Malmö 1938, s. 315)

Från Geocache/ Solberget

Lantmäterikarta som visar markanvändningen 2002. På kartan har ritats in det antagna läget för offerkällan. Man ser också gångar som kan vara anlagda på 1880-talet.

(länken som varit ogiltigt efter att jag tog text och karta)

”Planerna på 50 meter högt hus med 16 våningar där det gamla vattentornet i Växjö står i dag går långsamt framåt. Detaljplanen har mött mycket kritik från närboende.

Tidigast till våren nästa år kan komunfullmäktige i Växjö anta den nya omstridda detaljplanen för området, som fått mycket kritik från en del av de kringboende.

De vänder sig bland annat mot att man anser det bli ökad trafik i området om höghuset blir av, att möjligheterna att besöka det framtida parkområdet blir mindre och att naturvärdena förstörs.

Månar om ättestupan

Det finns också synpunkter om att detaljplanen kommer att leda till ökad risk för brott i området. Från hembygdsföreningen påpekas att området varit en kultplats under bronsålderstid, att kulturvärdena inte redovisats i planen, de gäller bland annat föreställningar om en ättestupa och offerkälla på berget…”

(Bevarad ättestupa argument mot höghus, Sveriges Radio, P4 Kronoberg, 2010.10.20)

Riksintressen för kulturmiljövården (Minnesmärke)

”…På östra sidan av bärget war en Ättestupa Dödsprång kallat. Ur Linnes resa till Öland, 1741.”

Riksintressen för kulturmiljövården (Naturföremål/-bildning med tradition)

”Ättestupa, på en sträcka av ca 15 m (N-S) är ett brant bergsstup, ca 10 m h. Enligt traditionen och äldre källmaterial har platsen fungerat som ättestupa.”