#106 Valhall (Valhalla, Walhall), Orlunden (Orlundssjön), Jämshög, Lister, Olofström, Blekinge (R)

Etiketter

ättestupa, ättestupor, Blekinge, Jämshög, Lister, Olofström, Orlunden, Orlundssjön, Riksantikvarieämbetet, Riksintressen för kulturmiljövården, soydüşkünyar, Valhall, Valhalla, Walhall

”Valhall kallas platsen som sägs ha fungerat som en så kallad Ättestupa för länge sedan. Den är belägen vid sjön Orlunden nordost om Jämshög. Bilden är tagen 21 juli 1913.” (Olofström kommuns Bildarkiv)

”Valhall kallas platsen som sägs ha varit en ättestupa. Den är belägen vid sjön Orlunden nordost om Jämshög med 40 meter ned till vattenytan.” (Olofström kommuns Bildarkiv)

”Utsikt mot Erikstorp från Valhalls ättestupa.” (Olofström kommuns Bildarkiv)

”Utsikt från Valhall, vid sjön Orlunden, nordost om Jämshög. Valhall är en så kallad ättestupa med 40 meter ned till vattenytan. Fotot taget den 2 juli 1909.” (Olofström kommuns Bildarkiv)

”Utsikt från Valhall, beläget vid sjön Orlunden nordost om Jämshög. Platsen är en så kallad ättestupa med 40 meter ned till vattenytan.” (Olofström kommuns Bildarkiv)

”Blekinges högsta punkt är Boafalls backe, 180 meter över havet, väster om Jämshög. Den bästa utsiktsplatsen hittar man annars vid sjön Orlunden nordost om Jämshög. Valhall kallas platsen som sägs ha fungerat som en så kallad ättestupa för länge sedan. Sant eller ej, med 40 meter ned till vattenytan är utsikten fantastisk.” (Olofström kommuns Bildarkiv)

”En hög brant utmed Orlundssjön kallas Walhall och anses för en ättestupa.”

(Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Fjerde Bandet. I. J. K. L, Stockholm 1863, s. 40)

”A few miles from Karlshamn there is a beautiful spot called Valhall, made of gigantic boulders piled one upon another, which form in one part a grotto. It is so steep that its summit is accessible only on two sides. This was in heathen times an ättestupa, that is, a place from which the people, when old and infirm, used to throw themselves, it being considered shameful to die in bed or of old age, as men ought to have died before on the battlefield, from which they were carried by the Valkyries to Odin’s hall, Valhall. Of all the religions invented by man, none ever taught a more utter disregard of death, or led to more reckless deeds of bravery, than that of the Northmen.”

(The land of the midnight sun, Summer and winter journeys through Sweden, Norway, Lapland and Northern Finland, Volume 2, Paul B. Du Chaillu, New York 1882, s. 437 – 438)

”Valhall i Jämshögs sn., Listers hd., Blekinge
Rietz (1867 s. 789) meddelar att det finns ett berg vid sjön Orlunden i Blekinge som heter Valhall och som hade en ättestupa med namnet Stora Valhall och som stupade ner i sjön.¹ Berget omnämns också av Götlind (1926 s. 78), Anderson (1931 s. 144 ff.) och Ellekilde (1951 s. 473).
Uppgiften går tillbaka på J. J. Öllers Beskrifningar öfwer Jemshögs Sochn i Blekinge, som först publicerades år 1800. Stycket lyder:
Det förtjenar ock nämnas, at ej långt från [sjön] Hvidavann äro de här så kallade Warhallarne eller swarta och branta klipporne, hwilka brådstörta sig i den stora Orlunds-Sjön. Ej olikt, at desse Hedentima warit, för många, et Walhall, eller Ättestupa til de Sällas boningar. (Öller 1996 [1800] s. 171).
Av texten framgår två viktiga förhållanden. Det är tydligt att det knappast rör sig om en lokal tradition som Öller förmedlar. Uppgiften om ättestupan tycks istället vara hans egen förklaring av platsen, vars branta klippor i kombination med dess namn måste ha lockat till denna tolkning. Men medan Rietz m.fl. påstår att platsen kallades Valhall uppger Öller namnet Warhallarne. Detta namn finns belagd redan år 1709 (Swarta Warhallen), och dess förled Wartorde gå tillbaka på substantivet vara ’stenig skogshöjd, utmark’ (Hallberg 1990 s. 166).”
¹Möjligen är detta samma plats som det berg Valhall med ättestupa, som Elof Hellquist (1905 s. 139) säger sig känna till i Kyrkhult sn. Blekinge, och som också omnämns av Götlind (1926 s. 70). De två socknarna hörde tidigare ihop och Kyrkhult sn. bröt sig ur Jämshög sn. först 1865 (Hallberg 1990 s. 19).

(Krigarna i Odins sal Dödsföreställningar och krigarkult i fornnordisk religion, Andreas Nordberg, Akademisk avhandling för filosofie doktorsexamen 2003 Stockholms universitet Religionshistoriska institutionen, Stockholm 2004, 2:a upplagan, s. 28 [PDF])