Altarliden är ett berg vid Vindelälvens dalgång. Foto: Andreas Garpebring (från Länsstyrelsen Västerbottens webbsidan)

Altawari, Foto: Samarn

”Altarliden är ett mycket högt berg som ligger några mil ifrån Lycksele. Utsikten därifrån är enastående och tiomilavid. Ena sidan av berget är ett brant klippstup som i folkmun är känt som en gammal ättestupa. På toppen finns rester kvar av den sk. altarringen. Vid den högra sidan bredvid stupet sträcker sig ett långt myrdrag uppför bergskanten. Där kan den växtintresserade få se både flera soters pyrola, men också en del sällsynta orkideér och andra intressanta växter. Där högt uppe på några klippavsatser växer också de största och frodigaste liljekonvaljer som jag någonsin sett. ( Jag kunde klättra bättre i yngre dagar :).

Nåja, Altarliden är ett intressant berg av många anledningar och den som orkar gå ända upp kan i klart väder få se en fantastisk vy över en stor del av Västerbotten! /R-M”

(från Rose-Maries Skrivhörna)

”Sägnen om Altarliden – samernas heliga offerplats

Platser i naturen bär ofta på en historia. Här presenteras några sägner om en samisk offerplats, inte så långt från Rusksele, som ligger utmed Vindelälven.

Följande sägner finns bevarade på Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, DAUM.

” Altarliden är ett berg som ligger på södra sidan Vindelälven mitt för Rusksele by i Lycksele socken. Där har det funnits ett altare som lapparna skulle ha offrat på åt sina hedniska Gudar. De som levde för 80-90 år sedan sa, att det skulle finnas kvar en del trägudar då, men nu är dom nog kringströdda och överväxta av mossa. Gudarna voro både av trä och sten. Sägnen säger att en Gud skulle heta Perken. Trägudarna såg ut som klottergubbar (klottergubbar andvändas vid ett utespel, de är av trä, storlek ungefär höjd 15 cm diameter 5 cm. Stengudarna har ej sagesmannen hört hur stor de var, eller vilken form de hade.) Var lapp som gifte sig och bildade egen familj fick rusta sig egen Gud, för var lapp skulle hava egen Gud. Den lapp, som hade den största lycka hade den bästa Gud. Lapparna hade två offerhögtider om år. När de skulle offra så insmorde de Gudarna med flott, sen gick de till skriftgång. Och tillbad dem om lycka och god förökning i renhjorden, välsignelse och allt möjligt (Rackmyran, en myr på norra sidan Åträsket, som är en sjö efter Sikån, och flyter förbi Annulund ner i Vindelälven). Vid Rackmyran skall det vara jordat (begravt) en lapp. Lapparna gjorde då en träkista åt den döda lappen. Pipa och kardus skulle han ha med sig som de lade i kistan. En renox och hunden hans, bundo de vid plassen. För den döde behövde mat efter döden. De sade, att i närheten av kåtan begravde de döda. Men ingen bestämt begravningsplats hade de. Vid sjön Åträsket skall det vara oknytt, för lapparna höllo så mycket till däromkring för gammalt. När de skulle till Altarliden och offra, så brukade lapparna färdas upp efter Sikån. Där Sikån utmynnar i Vindelälven bodde lapparna mycket förr. Där är även nu synliga deras tomtplatser, efter deras kåtor och inhägnader.”
Berättat 1936 av en man från Malträsk, född 1854 (DAUM 1877).

”Mitt för Rusksele by ligger ett högt berg, Altarliden. Av namnet förstår man att där hade lapparna i forntiden sina hedniska gudstjänster. Det berättas att det hittats avgudabilder snidade av trä, men dessa har av okunniga människor blivit förstörda. Det finns också en altarrund av sten men den är övervuxen av mossa och det har växt upp stora träd på platsen. Därför är det bara av en tillfällighet någon kan upptäcka var denna altarrunden finns. En halv mil nedför Vindelälven från Rusksele hade lapparna i forntiden en tingsplats där ting hölls för trolleri och andra förseelser. Det berättas att en lapp till straff för trolleri blev dömd på Tingsnabben och hängd på Galgbacken.”
Berättat av en kvinna från Rusksele år 1974 (DAUM 2160).

”I sydväst ligger ett berg som heter Altarliden. Det är 496 m över havet. Där hade lapparna förr en offerplats med altare och avgud. Det finns ännu spår efter altarringen, men den går ej söka rätt på. Det finns personer som sett platsen, men vid senare efterforskningar inte hittat igen den (…) Nu på senare tid har på ”Altarliden” byggts ett 16 m högt brandtorrn varifrån man ser flera mil, så långt som ända ner till Hällnäs sanatorium.”
Berättat av en kvinna från Rusksele år 1951 (DAUM 1408).

Sammanställningen är gjord av Susanne Idivuoma, DAUM.”

(från Västerbottens Museums webbsida)