Valaklint, Foto: Hasse, från Fiskeligan

”Hvalaklint. En ättestupa på Hva-lasjö-ö i Rolfstorps socken af Halland, utgöres af ett öfver sjelfva djupet hängande, brådstörtande hälleberg. Ofvanpå denna ättestupa ligger en häll. På denna satt den af ålder och af en lång lefnad trötte gamle och sade farväl åt sina omkring honom samlade barn, inan han störtade sig i sjön och företog resan till Wallhall. Sednare tiders bergras gör den egentliga uppgången till ättestupan mindre märklig.”

(Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Tredje Bandet. G-H / Stockholm 1862, s. 458) 

”I socknen ligger på ett berg, kalladt Stämmet, en fullständig domkrets; en ättehög, Namn-lösekulle; en ättestupa, Walaklint, och det ryktbara Himmelsberget (se den art.).”

(Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Femte Bandet. M-R / Stockholm 1864, s. 474)

”På Hwala-sjö-ö är en ättestupa, Hwalaklint kallad. Hon utgöres av ett över själva djupet hängande brådstörtande hälleberg. Ovanpå denna ättestupa ligger en häll. På denna satt den av ålder och av en lång levnad trötte gamle. vilade sig och sade farväl åt sina omkring honom samlade barn, innan han, störtande sig i sjön, företog resan till Wallhall. Senare tiders bergras gör den egentliga uppgången till ättstupan mindre märklig. Icke långt ifrån Walasjö och Walaklitt är Waltingsberg beläget, vilket likväl för närvarande saknar fornlämningar, skogen häromkring kallas Walahult, och ett ställe i gränsskillnaden av skogen Walmanshufwud. Flera ställen i denna nejd äga således sin benämning av det i vårt fornspråk betyd-ningsfulla ordet Wal. På Skärtans gärde är det ryktbara Himelsberget beläget. Det är i sagan och sången såsom Hjemdallrs hemvist, känt under namn av Himinbiorg. Uti amfiteatrisk sträckning gå några berg ifrån havet upp åt denna trakt, och Himinbiorg utgör för dem en fond. På berget är en jämn plan, 90 ainar lång och 40 alnar bred, vilken synes vara omsorgsfullt planerad. På den översta bergspetsen är en fornlämning, vilken i sitt närvarande skick är fler-tydig. Olik Hallands övriga fornlämningar består denna av smärre genom murband förenade stenar. Dess sluttnings-höjd är 15 alnar,20) med grus och jord överhöljd är han för närvarande med gräs och ljung bevuxen.”

(Hallands historia och beskrivning av S. P. Bexell, Första delen / Halmstad, 1931, s. 483 – 484)

ORTNAMNSREGISTRET (Institutet för språk och folkminnen / Himle härad : Hallands län)